Oooooh ja! Ingen tid för pauser här inte!
Nejdå.. nu kör vi på med T4 och psykiatri. Praktiken startar nästa vecka och innan dess skall jag ta mig igenom en tenta imorgon..
Hästarna går riktigt bra båda två.
(Jo du läste rätt! Jag rider faktiskt Seidur numera med =D )
Den största rädslan jag lyckats tämja nånsin tror jag, och som belöning sitter jag nu i hans sadel och får njuta av en massa härliga turer <3 Vi är fortfarande på lära-känna-stadiet såklart, så alla knappar sitter inte än. Men de är på god väg!
Har kommit till en punkt nu där jag inte känner att jag har varken tid eller ork att slösa på oro och onödig tidsfördriv. Så nu spinner planerna på många plan igen. Precis som jag trivs med!
Det är Familjen, vänner, hästarna, föreningen, fritidsgården, plugget, framtiden.. Jo, jag har då inte tråkigt nån sekund iaf! =D Bara träningen som saknas. Måste hitta rätt form bara så brinner den lågan snart med!
O lite knas e jag väl, men det kommer väl inte som nån nyhet för er som känner mig =P Men en känsla som grott i mig nått år eller två nu är att nån gång, när våra barn blivit lite större, få öppna vårt hem för barn som behöver.
Stackars Erik som bara längtar efter tiden då vi kan slappa o inte behöva passa småbarn =P Men det är ngt som brinner i mig.. Jag vill göra skillnad.. Jag vill kunna ge lite av vår trygghet och familjekänsla.
Tills dess så fyller vi hemmet med härliga vänner och deras underbara ungar med nöje <3 Jag vill att mina barn ALLTID ska känna att deras vänner kan komma hit, och att deras vänner skall känna sig välkomna och att detta är som ett andra hem.
Även om jag inser att vi bor lite väl off för att vännerna bara ska ta o ”komma över” innan de börjat köra moppe typ 😉 Men känslan av öppna dörrar är viktig för mig..
svammel svammel.. men plugghästen här måste ventilera tankarna som inte riktigt får plats innanför skallbenet alltid 😉
Puss o kram!
