Bastic's hägn

Vad kan få en virrig 4-barnsmorsa att EFTER en stohandling en fredagsem. med hjälp av 3-åring och en del missar, att svänga in till centrum, leta parkering och ta sig in på Hemmakväll med maten i varm bil??
Jo DUMLE LAKRITS! ?
Födelsedag o allt så vrdet helt klart värt vad som helst! ?

31år alltså.. 30 kändes liksom väntat, lagom, passande mtp allt vi hunnit med ändå.. Som om glaset äntligen blev fyllt. (Notera att jag faktiskt uppskattar att bli äldre, övermogen som jag är ?)..
31 känns däremot konstigt nog som om bägaren precis rann över!
Ja hade kunnat tänka mig att stanna på 30. Lite där jag föreställer mig själv liksom. Men nu kör vi vidare! Det kan bara bli bättre ?
Dessa två chockades av koppelpromenixer igår kväll, eftersom det satt ett par grabbar med bössa vid stenmuren och väntade in grisarna. ÄNTLIGEN händer det ngt iaf ?
Annars bjöd gårdagen på ett stekande sommarväder på 22-23grader! Alla ungarna cyklar hela dagarna nu (André knäckte koden i onsdags, och Mollie fick sin cykel i fredags och Casper har springcykeln).
Denna lille knubbis har fått börja med lite gröt och annat smått o gott och han ÄLSKAR det!
Dock har han lite svårt att förstå att det kan va lättare att få i sig maten om man gapar, än att försöka suga upp det med porerna ??
Mysmorgon med mina minstingar idag ? A och M sov vidare en timme eller två till! Är det redan dags för sovmornar tro?!? *hoppashoppashoppas* ??
Hej sålänge!
?KRAM?

”Jomen självklart lilla vän” ? ?
Det där med fluffiga mammakroppar och ärliga ungar!
Har man droppat drygt 40kg (utöver gravidkilona på 25+13+25+19kg) så behöver man en ganska rejäl skopa självdistans och humor. För den där kostymen lär ALDRIG bli nån tight 14is-kopia igen!
Men va fanken gör det?! Jag tror ärligt inte att Erik är ute efter det, och jag skiter blanka f*n i vad alla andra viskar om på stranden ?
Ja har ju för fasen DROPPAT FYRTIO KILOGRAM!!!! *klapppåaxeln* Och dessutom fått fyra fantastiska ungar att njuta av och oroa mig för istället ?
Jo, jag öńskar droppa de ca 10kg som e kvar tills min pre-Loa-vikt just nu, mest pga ledvärk och den nya garderoben jag hann köpa på mig (vill INTE slösa några ören på större kläder igen), men det känns som en bagatell i jämförelse, och jag har verktygen kvar o VET att det går!
Så till dig som viktnojar; Ta det lugnt, slappna av och låt det ta tid!
Bygg hellre upp en STARK kropp som håller för slitaget att bära ungar osv, än att banta dig ner o tappa muskler (som bränner fett!) på köpet ?
Kämpa på o va STOLT över allt du åstadkommit! ?
?Kramar?

Bamse går till farmor uppe på berget för att få sig lite dunderhonung, och jag går till mormor uppe på kullen för lite jordgubbar o glass jag! ???
Det tackar man inte nej till när hon ringer o bjuder in till! En liten promenix på 300m var absolut vad vi mäktade med ?
Liten somnade nästan innan vi ens gått ut genom dörren hemma, och sov sig igenom hela fikat/lunch osv. För shit va snabbt tiden gick när vi satt där o tjötade! Vips så var det dags att åka o hämta resten av familjen.
Ett snabbt depåstopp lyckades vi få till hos hästarna. De krakarna som gått o fördärvat sin nya fina gummimatta i ligghallen!!! ? Så nu blir det spån på hård betong igen. Urk för dumheter!
Tur dom är så vackra ändå! ?❤️

Vidare hemåt i vårvädret fann vi både blommor och väl hemma hittade jag BÅDA Kochinerna i samma rede ? Nog ska det bli kycklingar då iaf! ? Om några veckor vet vi!

Nu har jag precis klarat av en nattning själv med de tre stora, medans E var på vägföreningsmöte med L hos MaPa.
Myrsteg framåt så ska det nog bli bättre!
? Kram ?

..är inte det roligaste jag vet direkt. Men har insett att det är en förutsättning för att jag ska kunna komma tillbaka igen.
Så idag fick vi skippa planerna och tagga ner på tempot o bli kvar hemma.. Dessa sköningar fick en längre sovmorgon o lite bananpengar i väntan på att morsan skall skrapa ihop sig o rodda klart för att köra dem till dagis.
Det där jag nämnde om gigantiska projekt ni vet.. Idag är det att fundera ihop vad dom behöver ha på sig och med sig till dagis. Att ens få in alla i bilen. Att behöva samla sig för att inte verka helt virrig när jag snackar med fröknarna vid lämningen osv osv osv..
Så SPÄD fick skippas idag. Det kändes oövervinneligt just nu..
BTW! Söndagsångest är bannemig inget som bara drabbar folk som har ett arbete att gå till..
Kramar

Tänk så fort tiden går! Redan 5mån stor! ?
Han är en man med många åsikter, tjötar jämt och firar av leenden som smälter inlandsisen! ?
Snart rullar han runt o börjar krypa med! ?

Det här känns så längesedan, men ändå som igår ?
Jag tycker nyföddhetstiden är mysig värre! Men handen på hjärtat så är det roligare nu när man kan göra o skratta ihop ? Älskar kontakten o att se fascinationen i ögonen på honom för allt nytt vi hittar på ?

Nu kickar vi igång dagen här!
Kramar!

Testing testing?
Jomen, det funkar nog..
Mkt har hänt, orkar inte gå igenom allt.. behöver ni bakgrundsinfo så fråga.. men nu kör jag på från idag..
En STOR fördel med att ha kraschat är väl ändå att minnet försvann först Så jag lever för dagen, o det som inte står i min almanacka det finns inte..
Jag knaprar en del piller för att kunna funka, o dom håller näsan över vattenytan de flesta dar i veckan numera. Dock inte alla.. Inte idag..
Panikångestattackerna och katastroftankarna som eskalerade under föreg. år lyser dock med sin frånvaro just nu <3 Bara en tung dag..
Firade C’s 3-årsdag igår! Stor pojk vi har nu!! Hans innerliga nyfikenhet och Emil-anda (helt enligt generna om du kollar på hur hans far va i samma ålder) har börjat sansa sig. Precis lika mkt driv och tankar, men inte lika intensivt med hyss. Älskade pojk <3
Sedan han blev storebror i december så har han blivit så mkt större! Han älskar lille L över allt annat, och vill vara med honom all vaken tid!
L blir f.ö. 5mån imorn. Vår lille snutt På tok för pussgoa kinder på den grabben!
De va min stalldag idag. Men min kropp vill inte nu.. slutpumpad efter två dagar med massa socialt.. Det är skit vilket om jag verkligen ÄLSKAR att umgås med alla som kommer. Det blir för mkt av det goda ändå. O då sitter jag här som en hög skrot sen efteråt, helt utpumpad och tom på energi..
Jag får bara en liten begränsad mängd ork och energi på en dag, och när den är slut så finns det verkligen inte ngn reserv att nalla ifrån. Det bara tar stopp.. Av bagateller i vardagen, om du frågar mitt forna jag för typ 1,5år sedan.. Allt som tillhör en normal vardag är för mig GIGANTISKA projekt, där huvudet bara snurrar och blir kaos.. Så svårt att få nån annan att förstå. Och bevisligen så är det långt ifrån alla som ens kommer i närheten av förståelse för denna typ av sjukdom. Utan många avfärdar det som ngt man kan ”rycka upp sig” ur.. Så tänkte även jag förr.. Tills jag satt där på golvet själv och kroppen verkligen stängde av och inte löd mig längre.
Sedan den dagen är mitt liv helt upp och ner!
Och mer än NÅNSIN så uppskattar jag och älskar min underbara klippa och trygghet Erik i mitt liv!!
Utan dig vore jag ingenting <3
Kram på er!
//J

Det fick lilla Vera bittert känna på imorse!
Uscha vad hon inte mår bra nu, o vår plånbok är drygt 2582:- fattigare.. Lilla stumpan.. Hoppas hon tar sig ur detta utan konsekvenser.

Varför hinner man aldrig resa sig innan ngt maler ner en till fotknölarna igen? Mäkta underligt fenomen det där!

Snart, om nån månad eller två, får jag väl förhoppningsvis min första riktiga lön på X antal år. Så då kanske vi kan börja fylla igen de djupa hål som blivit sista tiden.
Håll tummarna för oss! <3

Ibland önskar jag att jag hade valt ngt mer materiellt intresse eller rättare sagt önskar att jag inte hade varit så glad i levande ting..
År 2014 går till historien för mest sorg och ångest pga mina vackra pälsklingar nånsin!!
I 23 januari var vi tvungna att låta Nicci somna in pga smärtsamma höfter och en ocd-fraktur i hasen som ej gick att opa. Jag trodde aldrig att jag skulle ta mig upp på fötterna igen efter det. Hon var mitt ALLT, min bebis, min ängel, en del av mig.
Jag lyckades som vanligt att fokusera på annat och ignorera sorgen till slut.. Varför tar jag aldrig tag i det och blir överens med problemen innan jag går vidare??
i Juni flyttade lilla rödluvan Raijah hem till oss. En räddande liten ängel som blev min väg ur sorgen på riktigt.
Den 20oktober blev denna älskling bortjagad hemifrån av vildsvin, och sedan dess (snart 5v) har jag spenderat VARENDA vaken sekund på att leta, gråta och vridas av ångest över att min bebis är på flykt. Just nu är hon troligen vid liv, då vi fått besked om folk som sett henne nyligen, men helt förvildad och håller sig undan av ren rädsla för sitt liv. Det är en fet kniv som vrids om i hjärtat på mig!!
Dessutom, som om detta inte räckte för att knäcka mig, så stod jag på verandan mitt i natten den 10november och tvingas lyssna till när min vackra Flora blir tagen av Lodjuret, ända tills sista andetaget.. Ni får tro och tycka vad ni vill, men för mig är mina djur lika mkt familjemedlemmar som mina barn är!
Floras öde är vansinnigt ledsamt, men definitivt och inget jag kan göra ngt åt. Raijahs är däremot en konstant ångest över att hon finns där ute, men vågar/kan/vill inte ta sig hem.
Det smular sönder mig sakta men säkert..
Ungarna har ALDRIG varit så trötta på att åka bil, och suckar ljudligt varje gång vi är ute o frågar om vi ska leta efter Raijah igen..
Det känns som att jag försummar alla andra delar av livet och alla andra familjemedlemmar i min, närmast besatthet, att finna henne, eller bara få ETT SVAR!..
Stackars Ivan som är ensam kvar av sin art i hemmet, har numera husarrest. Vilket han trotsar genom att pissa lite varstans och är då inte alls nöjd..
Stå ut med pisslukt i huset, eller släppa ut honom och riskera att han går samma öde som Flora till mötes??
Han har fått vara ute sedan han var liten.. det är inte schysst att göra en innekatt av honom även hur mkt jag än vill hålla så hårt i honom nu..
Jag skulle definitivt inte orka med en förlust till nu..

en dag när jag känner mig bättre till mods skall jag dock presentera vårt underbara lilla nytillskott i Bastic’s-familjen, nämligen Vera! En lovande tös som skall bli ID-hund i framtiden. =) GÅ gärna in på www.idhund.se och läs mer!
Fantastiska människor som ställer upp om din hund/katt eller annat djur har sprungit bort.
Nu dags att försöka slumra lite, inte det lättaste med alla tankar som far..
Håll hårt i dom ni älskar!
Kram //JH

Vissa stunder i livet hopar sig allt..
Just nu är en sådan stund..
En valp med konstant smärta & rehabträning dagligen med oviss utgång, en häst som jag ”borde” sälja men som jag känner blir mer o mer rätt för mig, en häst som inte får det han behöver i träning, en värkande rygg, pålagringar i höfterna, väntande op av axeln som skrämmer skiten ur mig, evig kamp mot vikten, dåligt samvete över ALLT & ALLA, arbetslös o försöker ge järnet för att få igång en fungerande inkomst, snart bara halvåret kvar av min sista mammaledighet, Ångest, ångest, ångest..

Dags att släppa allt?
Lämna engagemang? Sälja hästarna? Inse att loppet är kört för N?
Vill inte..

Inget fredagsgodis för Nicci denna veckan!
Tur att det ändå var dags att byta almanacka snart..
Idag var vi på första riktiga träningspasset på Rehab.
Hon spenderade första 10-15min på att dra bakåt istället för att gå framåt på bandet. Vattnet var lurigt, men till slut fatta hon grejen, o då var det skitskoj ist!
Hon har gått bra med sin viktmachett och hon ÄLSKAR massagen =)
Håller alla tummar o tår för att detta ska gå vägen <3…

Här är den enda bild jag fick på mina gullungar från lussetåget igår.. Behöver jag nämna att alla andra små änglar stod där dom skulle ända till efter fotningen? 😉
Men shit va skoj dom hade när dom lekte jaga runt, över o under altaret! =P
Älskar dom! <3

Nu säljer jag av alla möjliga baby-prylar, så är det ngn som behöver ngt så hojta till!
Just de ja!
Jag är återförsäljare av TUPPERWARE, ORIFLAME & AMWAY, så är du intresserad av ngt av deras sortiment så hör av dig!
Hojt hojt!
//Johanna