Vissa stunder i livet hopar sig allt..
Just nu är en sådan stund..
En valp med konstant smärta & rehabträning dagligen med oviss utgång, en häst som jag ”borde” sälja men som jag känner blir mer o mer rätt för mig, en häst som inte får det han behöver i träning, en värkande rygg, pålagringar i höfterna, väntande op av axeln som skrämmer skiten ur mig, evig kamp mot vikten, dåligt samvete över ALLT & ALLA, arbetslös o försöker ge järnet för att få igång en fungerande inkomst, snart bara halvåret kvar av min sista mammaledighet, Ångest, ångest, ångest..
Dags att släppa allt?
Lämna engagemang? Sälja hästarna? Inse att loppet är kört för N?
Vill inte..
